Hästvind vid Östra Hagegruvorna
Teknik

“I 1683 års relation förmäler bergmästaren, att han låtit förfärdiga en hästvind till Nygruvan och vid samma års höststämma fick gruvfogden order att beställa en hästvindslina  vid Hennickehammar, så > att vinden nu utan all dröjsmål till gångs kommandes varder<.” (Harald Carlborg)

I Persberg hade all uppfodring fram till år 1719 skett med handvindar, men nu fanns tre hästvindar uppsatta. Hästvindarna skulle under många år vara det effektivaste berguppfodringsanordningen och användes vid flera mindre gruvor ända fram till  ca: år 1900.

År 1898 skriver Disponenten H. V: Tiberg följande om hästvindar:

“Gränsen för hästvinds användning ligger, då en häst begagnas, vid en uppfordringskvantitet af omkr. 125 tonsättningar pr dag, motsvarande t, ex. en uppfordring af 25 ton berg och vatten från 5 sättningars djup, och då två hästar användas vid dubbla kvantiteten. Vanligen är nettolasten inemot eller omkring 1/2 ton och uppfordringshastigheten 0,16 m. i sek., och om man efter det uppkörda bruttovigten beräknar det arbete hästen utför, finner man det uppgå till 1,6 ända upp till 2,3 hkr., oberäknat friktionen och kraftförlusten vid själfva hästvinden.”

Avskrift från: Wermländska Bergsmannaföreningens Annaler, år 1898.

Januari 2025 TN.