Småfolket

Småfolket i kvarnen.

Mjölnaren Alfred började sina arbetsdagar mycket tidigt, ibland redan vid 3-4-tiden på morgonen. Hans fru sa alltid, du ska inte gå till kvarnen så tidigt på morron, du stör “Småfolket”. Nått småfolk trodde inte Alfred på, men en gång när han hade mycket malning och började arbetsdagen extra tidigt blev han övertygad om att frun hade rätt.

När han kom till kvarnen började han som vanligt med att göra eld i kaminen som fanns i kvarnkammaren, han ville ju få upp värmen där så han kunde gå in och vila sig när han kört igång kvarnen. Han gick upp till dammen och öppnade intagsluckan så han fick vatten till hjulet och så fyllde han i den säd som skulle malas.

När han kört igång kvarnen och malningen gick som den skulle var det dags för lite vila i kvarnkammaren, men nån längre vila blev det inte. Han hann bara ligga en liten stund innan han hörde att något hände med kvarnen, han gick ut och tittade och fick se att påfyllningsluckan lossnat från sin plats. Konstigt, det hade aldrig hänt honom tidigare att han slarvat när lagt tillbaka luckan efter att han fyllt säd i kvarnen, han lade tillbaka luckan och gick in i kammaren och lade sig. Samma sak händer igen, luckan ligger bredvid påfyllningen när han kollar. Då slår Alfred igen kvarnen och går hem och vilar några timmar innan han återupptar arbetet, i fortsättningen fick småfolket ha kvarnen för sig själva på nätterna.

Berättat för mej av min svärmor Birgit Dullum, mjölnaren Alfred Ödman var hennes farfar.

Torbjörn Nordwall