Yngshytteområdet

Wermlands berg eller Wermlands bergslag första privilegier utfärdades av Konung Erik av Pommern den 16 April 1413. När den första hyttan anlades i Yngshytte älv finns inga uppgifter på, den omnämns i Gustav Vasas jordebok år 1540, där namnges 5 st bergsmän, Sigurd Månsson, Håkon Torsson, Jöns Månsson, Lasse Jönsson och Önder, som tillsammans skattar 900 osmundar. Den övre masugnen drevs fram till år 1689 då den, pga den stora brist på ved som rådde vid tiden, lades ner till förmån för gruvbrytningen vid “Persberget.” År 1614 (Björkenstam) byggdes ytterligare en masugn, den nedre, den lades ner redan år 1654.

Den övre hammaren anlades år 1621 och var i drift fram till år 1680 då den drabbades av eldsvåda, den återuppbyggdes inte.

Den nedre hammaren byggdes år 1639, den var i drift till senare delen av 1670-talet.

I Värmlands Brandhistoriska Klubbs historik över bränder i Värmland finns Yngshyttans övre och nedre hammare med, där står att den nedre hammaren brann ned år 1680 “och om sommaren  år 1681 uppbrändes den övre hammaren vid Yngshyttan”.

Önigeshytta (Yngshyttan), år 1654.

“Önigeshytta hafver sitt vattenfall ifrån Gårsjön, ökes till uti Stora Gårsjön hvarigenom det mycket förökas och är vattendreägten temmelig.

”Här nedan är 2:ne masugnar. Skogen är mycket utbrukad synnerligast för den grufved der tagas måste; äfen köpes derifrån grufveved. Ängen är liten och åkern är ingen, malmen tages från Pedersberget för närvarande år 1654.

Den nedre masugnen är alldeles öde och dess possessorer intaga sig i den öfre när de vilja blåsa.

Öngieshytta är en gammalhytta.

Önshytte öfre hammare är 30 år gammal skattlagd för 2 skeppund stångjern. Tillföres har här varit 2 härdar; men nu icke mer en en, kan smida på hela året 100 skepp, när kol och jern intet tryta. Har samma lägenhet med skog som hyttan.

Önshytte nedre hammare 12 år gammal, byggd med 2 härdar, går intet mer än en härd, är intet skattlagd. Bergsfogden Jon Pedersson och nämndeman Nils Pedersson hafva ingen annan lägenhet att försörja honom än med sin egen hytteskog.”

Avskrift: Svenska Bergverkens uppkomst och utveckling. Af J: O: Carlberg Professor i Bergvetenskap.

Följ bifogad länk och läs Nils Björkenstams intressanta historik över Osmundtillverkningen ur tackjärn.

Yngshyttan efter hytt- och hammartiden.

Mellan norra delen av Gubbdammen och Yngen har funnits mycken  verksamhet under århundradena, utöver nämnda masugnar och hammare har det funnits ett flertal konsthjul, sprängämnesfabrik, slaggstamp, kalkugn  och silverhytta.

År 1754 byggdes ett litet hjul strax norr om Gubbdammen, det försåg Mossgruvan med kraft via en 112 m lång konstregla. Det hjulet kunde inte hålla undan vattnet och gruvan lades ner år 1758. Det fallet tror jag senare användes till Jordåsen/Gustav-Adolfgruvans konsthjul som byggdes år 1767.

På gamla kartan ( 1 ) visas de kraftanläggningar  som fanns i Yngshytteälven före år 1820 då Persbergs kanal byggdes.

De på karta 2 markerade anläggningarna hittar du i  “Meny/Kartnavigering”

De två nedre hjulen på karta ( 3 ) är från höger: Trulskulls hjulet byggt på 1820-talet, pga den låga fallhöjden så klarade det inte kraftbehovet vid Jordåsgruvan, därför byggdes år 1841 ett nytt hjul ca: 120 meter nedströms Gubbdammen, det vänstra på kartan.

För att få vattnet till det nya hjulet ändrade man vattenvägen så att den anslöt till Yngshytteälv strax uppströms  Gubbdammen och utflödet i Yngen flyttades sålunda från Malmbergsviken till Yngshytteviken.